MAMMA

Du sitter i solen så fort du får en chans. Det är bara mars, men du har redan tagit fram solstolen, satt upp vindskyddet och satt dig med ansiktet mot solen. Du säger att när du sitter i lä kan det bli så varmt att du vill ta av dig till bikini, trots att det knappt är vår ännu. Jag skakar på huvudet och tycker att "du är bra tokig du.."

Jag bodde och växte i din mage i nio månader. Dina steg vaggade mig till ro, din röst kände jag innan någon annans och dina hjärtslag övertygade mig om att jag var på en trygg plats. Jag lämnade din varma kropp den 12 oktober 1978, klockan 06.05 på morgonen. Du har sagt att pappa grät stora tårar när han såg mig. Vad du kände vet jag fortfarande inte. Kanske var du omtumlad, trött, glad och överväldigad som de flesta kvinnor är efter en förlossning? Jag måste komma ihåg att fråga dig vad du kände.

Vi var den perfekta familjen. Mamma, pappa, två döttrar och en katt. Vi bodde i ett fint radhus av tegel där alla fick plats. Vi hade två nya, fina bilar och åkte på semester minst två gånger om året. Vi hade allt.

Exakt när pappa fick diagnosen leukemi vet jag inte men det måste ha varit någon gång under mitt andra levnadsår. Han blev sjuk, fick cellgifter, återhämtade sig bra och verkade vara på bättringsvägen när leukemin kom tillbaka. Den gången vann cancern kampen.

Pappa låg i koma innan han gick bort. Du satt vid hans säng hela tiden. Du har sagt att han vid ett tillfälle vaknade upp ur koman och med panik i blicken såg han rakt på dig och sade en mening. Efter han sagt den meningen föll han tillbaka i koman för att aldrig vakna igen. Meningen han sade var:

-Jag vill inte lämna dig.

Vad du tänkte och kände i det ögonblicket vet jag inte. Jag har aldrig frågat. Jag måste komma ihåg att ställa dig den frågan också.

Du blev kvar ensam med två döttrar. Min syster hade precis gått in i tonåren och, som den "pappas flicka" hon var, vände hon mycket av sin ilska över pappas död mot dig. Jag, som bara var tre år, var för liten för att förstå ord som "leukemi", "cancer", "död" och "kommer inte tillbaka mer". Jag fantiserar om vad du måste ha känt. Känslor som maktlös, ensam, sorgsen, rädd och orolig kommer till mig. Men vad du egentligen kände har du aldrig berättat. Ytterligare något för mig att fråga.

Vi fick det svårt ekonomiskt. Du var tvungen att sälja bilarna och köpa en begagnad rishög som inte startade om det var kallare än fem minusgrader. Du jobbade natt för att tjäna extra pengar. Min syster fick sitta barnvakt åt mig flera kvällar i veckan. Vid ett tillfälle var vi så nära att förlora huset att du var tvungen att ta nästan hela din lön för att betala av ett lån. Dagen efter fyllde min syster år. Du hade hundra kronor kvar på kontot som du köpte en glasstårta för. Hur överlevde vi resten av månaden? Jag minns inte att du någonsin berättat det. Jag måste fråga dig någon gång.

Vi växte upp, jag och min syster. Min syster flyttade utomlands och du och jag blev kvar i tegelradhuset som egentligen var alldeles för stort för två människor. Jag blev tonåring och var inte lätt att handskas med. Hur orkade du utan någon att bolla med, utan någon att luta dig mot, utan att ha någon som var ditt stöd? Det finns så mycket för mig att fråga om.

Efter ett par års arbete och idogt sparande flyttade jag hemifrån till en egen lägenhet. För mig var det en av de största händelserna i livet. För dig var det en kris. Du ringde mig flera gånger om dagen och frågade när jag skulle komma hem, om jag skulle hälsa på dig i helgen, frågade när vi skulle träffas. Jag kände mig trängd och berövad den friheten jag hade längtat efter så länge. Jag snäste av dig mer än en gång och jag minns att jag till och med lade på luren i örat på dig. Hur ont gjorde det i dig när du blev lämnad kvar i tegelradhuset? Ekade rummen av gamla minnen?

Det är många frågor jag aldrig ställt dig. Det är mycket jag undrar över. Dock har jag vid ett tillfälle frågat dig om du någonsin sökte hjälp efter pappas död. Om du gick i terapi, till en psykolog eller om du pratade med vänner och familj om hur du mådde. Du svarade att du blev erbjuden proffessionell hjälp men aldrig tog den. Istället satte du dig ned utomhus, med ansiktet mot solen och lät tankarna vandra fritt. Ibland föll dina tårar, ibland förbannade du sjukdomen som tagit din man ifrån dig och ibland kände du tacksamhet över att du hade styrkan att fortsätta.

Jag minns en gång i tonåren när jag tjatade över ett par jeans jag ville ha som du sade att vi inte hade råd med. Till slut tittade du på mig och sade:

- Jag har inte köpt ett par byxor åt mig själv på fem år.

Mitt tjat upphörde omedelbart. Jag hade fram tills då inte ens varit i närheten av att förstå vad du offrat för mig och min syster. Jag hade inte förstått vilken kamp du förde bara för att få vardagen att gå ihop.

Trots den kampen har jag alltid fått kramar och kärlek av dig. Du har alltid tagit dig tid att hjälpa mig och lyssna på mig. Du har alltid ställt upp för mig, vad än jag har behövt. Du har alltid funnits där. Du har aldrig svikit mig. Vi har skrattat mycket. Jag har alltid känt mig älskad av dig. Jag har alltid känt mig uppskattad av dig. Jag har aldrig, någonsin, saknat någonting, varken materiellt eller känslomässigt.

Du har givit mig det viktigaste man kan ge en annan människa. Kärlek, trygghet och värme. Du har gett mig liv.

Så, älskade, underbara, TOKIGA mamma. Sitt där i din solstol och känn strålarna värma ditt ansikte. Det är du värd.

Jag älskar dig.

Marockansk morotssallad med Chévre

Ingredienser för 4 port

4 stora morötter

1 bit zucchini

1 röd chilifrukt, fin hackad

1-2 msk finriven färsk ingefära

1 tsk spiskummin

1-2 tsk flingsalt

3 msk olivolja

1 msk flytande honung

1 bit chévre

1dl solrosfrön eller pumpafrön eller hälften av varje

½ dl torkade tranbär

1 dl grovt hackad bladpersilja

Gör så här

1. Dela morötterna och zucchinin i grova bitar. (Det blir lite extra snyggt om man skär dem snett)
2. Fräs dem i ca 10 min tillsammans med kryddorna, oljan och honungen.
3. Låt svalna något.
4. Blanda morötterna och zucchinin tillsammans med salladsingredienserna.
5. Fördela osten över eller bredvid salladen.

Citron och oreganokyckling

Ingredienser för 4 port

Skal och juice från en citron

3 msk olivolja

1 msk sambal oelek eller en röd chilifrukt

1 msk honung

1 msk soja

4 kycklingfiléer eller likvärdig mängd innerlårsfiléer

½ dl färsk hackad oregano

Gör så här

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Skrubba citronen, finriv skalet och pressa ut juicen.
3. blanda citronen med olja, sambal, honungen och sojan.
4. Marinera kycklingen i ca 15 min.
5. Bryn kycklingen och stek sedan i ugn tills den är genomstekt.
6. Blanda i oreganon.
7. Servera kycklingen tillsammans med morotsalladen.

Nu ska ni få receptet på min absoluta favoriträtt! Många i Sverige rynkar på näsan när jag säger att risotto är det godaste jag vet. Jag tror att många, likaså jag, har minnen från skolbespisningens "risotto" (citationstecken är verkligen på sin plats här) med överkokta morötter och skrynkliga ärter, helt utan risottons stöttepelare ost och vin!

Risotto är faktiskt det absolut godaste jag vet, jag kan laga det en fredagkväll och äta som snacks! I italien äter man risotton "bianco", alltså helt utan smaksättning som en "primo´". En primo är en enkel pasta- eller risrätt som man äter innan själva huvudmålet som ofta består av en kötträtt. I Italien äter man aldrig risotto tillsammans med en köttbit men jag tycker det är otroligt gott tillsammans med kyckling! Vad gäller risotto är det bara fantasin som sätter gränser hur du kan smaksätta den.

Risotto, grundrecept

4 portioner
Förberedelser: 15 minuter
Tid på spis: 45 minuter

Ingredienser:

4 dl arborioris

2 vitlöksklyftor, finhackade

1 stor schalottenlök

2 kycklingbuljongtärningar

3 msk olivolja

3 dl vitt vin

2 dl parmesanost

Hetta upp oljan i en kastrull och fräs lök och vitlök. Häll i riset tills och låt det värmsa i oljan tills det blir lite genomskinligt. Tillsätt vin och låt det koka tills riset är nästan torrt. Lägg i buljongtärningen och häll i ett par deciliter vatten. Rör om. Låt riset suga upp vätskan och fortsätt hälla i buljong tills riset fått en krämig konsistens och är "al dente". När riset är klart, tag av kastrullen från plattan och tillsätt parmesanosten och en liten skvätt vin.

Serveringsförslag:

• Prosciutto och grillad sparris
• Blandade bönor som rörs ned i den färdiga risotton
• Grillad kyckling
• Tillsätt ett kuvert saffran samtidigt som det första vattnet och häll i 200 g räkor samtidigt som parmesanen
• Blandad svamp som hälls ned efter halva koktiden. Toppa med hackad persilja
• Blanda ned två matskedar grön pesto samtidigt som parmesanosten.
• Kryddig korv som exempelvis chorizo

Eller bara som den är! Underbart gott!

Hej Lotta,

Min pappa gick bort i leukemi 1981. Jag var då 3½ år gammal.

Jag minns inte min pappas ansikte. Jag minns inte hur hans röst lät. Jag minns inte hur han luktade. Jag minns inte hur lång han var. Jag har ingen aning om hur hans handstil såg ut.

Jag har två små ögonblicksbilder i mitt minne som är mina egna minnen från pappa. Allt annat jag vet om honom är sådant jag fått berättat för mig eller sett på bilder.

När min mamma flyttade från vårt hus som vi bott i i 22 år, hittade vi massa gamla smalfilmer som vi förde över till VHS. Det var korniga filmer, utan ljud, men för första gången i mitt medvetna liv fick jag se min pappa röra sig. Jag fick se hans ansiktsuttryck. Jag fick se delar av hans personlighet. Jag, som alltid fått höra att jag är så otroligt lik min pappa, kunde för första gången se likheterna själv.

Helt plötsligt kom ett klipp med mig själv i ettårsåldern. Min pappa kommer fram, lyfter upp mig i sin famn och tittar på mig med en sådan där kärleksblick som bara föräldrar kan ge sina barn. Det var otroligt starkt för mig. Jag minns att jag tänkte "jag har haft en pappa och han har älskat mig". Tårarna bara rann nedför mina kinder och rinner även nu när jag skriver detta.

Om du är orolig för att Lennox ska glömma dig finns det en hel del saker du kan göra.

Du gör redan otroligt mycket med din blogg. Du skriver så ofta om din kärlek och din stolthet över din son. Du skriver även om frustration över uppfostran och din rädsla att inte få följa hans uppväxt. Oavsett när du dör kommer din blogg vara fantastiskt värdefull för Lennox i livet.

Ta mycket bilder, spela in filmer, skriv texter för hand. Se till att detta kommer finnas till hands för Lennox. Det behöver inte alltid vara riktat till honom, det ska bara finnas så han får se ditt ansikte, hur du rör dig, hur du låter, vad du har för humor, vad som får dig skratta och vad som får dig gråta.

Min mamma och min elva år äldre syster har pratat mycket om pappa med mig. Men på ena handens fingar kan jag räkna gångerna som min övriga släkt ens har nämnt att jag har en pappa. De har förmodligen varit rädda att säga fel saker och därför inte sagt något alls. Detta är en stor sorg för mig då de hade kunnat hjälpa mig med mina pusselbitar av min pappa. Be din man, din familj, dina vänner och släktingar att alltid prata med Lennox om dig. Be dem aldrig sluta, inte om tio, tjugo, trettio eller hundra år. Be dem aldrig vara rädda att nämna ditt namn, att aldrig vara rädda att säga "vet du vad Lotta gjorde en gång?", att aldrig vara rädda att säga att "din mamma älskade dig otroligt mycket".

Jag håller tummarna hårt för dig. Jag hejar på dig. Jag önskar dig allt gott.

Stor kram

Thérèse

Ta hand om varandra. Vänta inte tills imorgon med att berätta för de ni älskar hur ni känner. Undvik inte att vara med på kort och film. Glöm inte bort att spara en del saker ni skrivit för hand. Krama varandra.

//T

Nu blir det grönt så det heter duga! Och jag menar inte grönt som i vegetariskt eftersom den här rätten innehåller kyckling men denna thaicurry blir verkligen tokgrön när den är färdig!

Receptet är inspirerat av Jamie Oliver ur hans kokbok "Den Nakna Kocken". Jag har dock förenklat det en hel del.

Grön kycklingcurry

4 portioner

Tidsåtgång ca 30 minuter

Ingredienser:

4 kycklingfiléer

1 burk kokosmjölk (400 g), fetvarianten blir allra bäst

Curry:

4-6 medelstora gröna chilis, urkärnade

2 vitlöksklyftor

1 msk färsk ingefära, riven

2 stjälkar citrongräs, ansade och delade i mindre bitar

2 rejälja nävar färsk basilika med stjäklar

2 rejäla nävar färsk koriander med stjälkar

3 msk olivolja

Skal och saft från 4 lime

Salt

Svartpeppar

Gör så här:

Lägg alla ingredienserna till currypastan i en matberedare eller kör den med en stavmixer tills pastan är helt slät.

Dela kycklinfiléerna i mindre bitar och lägg dem i en het gryta tillsammans med lite av marinaden så de bryns runtom.

Häll i resten av marinaden och häll på kokosmjölken.

Låt koka upp och sjud sedan på lägsta möjliga värme i ca 10-15 minuter.

Smaka av med salt och peppar.

Servera med ris.

Åååååh! Det här är SÅ mycket SMAK så det är alldeles undebart! Jag vill verkligen råda till att använda den feta varianten av kokosmjölk. Jag har försökt göra med lightvarianten ett par gånger men då skär sig hela såsen och den går inte att få ihop igen.

Vill man äta denna rätt som en soppa kan man ha i saften från ytterligare några limefrukter och balansera upp syran med lite socker i.

Smoothie

4 dl frysta bär och frukter i små bitar (blåbär, hallon, jordgubbar, melon, papaya...välj det du tycker är gott!)

1 dl Apelsinjuice

Låt bären halvtina i rumstemperatur eller micro. Lägg allting i en bunke och mixa med mixerstav eller annat redskap. Drick och njut!